ghanavolontarer

Hur många bilder och videos vi än lägger upp så går det inte att förstå. Det är nästan jobbigt att berätta för alla om vår resa. Vad vi än säger så kan ingen förstå vad vi upplevt. Ingen kan förstå vilka underbara barn vi träffat. Det går inte att förklara vilket ansvar dessa barn har och jag kan knappt själv förstå hur mycket kärlek de är i behov av. Trots att de flesta barnens föräldrar är döda och de lever i fattigdom så finns det så mycket glädje och gemenskap. Det gör ont varje gång jag ser bilderna på våra underbara små skitungar♥ Jag vill inget hellre än att ligga brevid min bästa kompis i det där tomma betongrummet med möss och kackerlackor. Vakna genomsvettig till ljudet av tuppar, kalkoner och barn som skriker. Att få stiga upp och se att solen skiner och mötas av massor glada barn som skriker att det är bathingtime. Det är en oslagbar känsla och jag skulle ge upp alla materiella ting här i Sverige för att få leva det livet för alltid.

Längtan över att få se de här barnen igen gör mig väldigt taggad på att jobba, så nu är det bara att köra stenhårt och spara massor pengar. Förhoppningsvis åker vi tillbaka till Ghana i november igen men då blir det en enkelbiljett, så får vi se när vi kommer hem. Eller som Lisa skrev, vi får se OM vi kommer hem igen, haha!

Josefine