22 augusti 2012

Det är över åtta månder sedan jag landade i Sverige efter mitt livs bästa resa. Jag landade i det stressade lilla landet lagom med ett hjärta fyllt av kärlek och hopp. Jag hade precis varit med om något som föralltid kommer finnas med mig och jag hade precis spenderat veckor med underbara människor som jag aldrig kommer att glömma. Än idag, åtta månader senare drömmer jag om barnen på mum's care childrens home på nätterna. Jag drömmer att jag pratar med dem, att jag sitter och kollar på medan barnen leker i skuggan av den stora byggnaden som barnhemmet låg i. Jag vaknar ofta med en sjuk längtan tillbaka till Ghana och jag kommer på mig själv med att tänka på barnen flera gånger om dagen.
 
Jag har den senaste veckan fått kontakt med Jenni som driver hemsidan http://lovelife.hemsida24.se/se. Hon har nyligen varit volontär på mum's care childrens home och har kunnat svara på flera utav de frågor jag haft angående barnen och barnhemmet. Hon hjälper barnhemmet och samlar in pengar på sin hemsida där hon även säljer armband vars vinst går till barnen. Genom Jenni har jag fått reda på att mum's care flyttat och att det är en ny föreståndare som har hand om barnhemmet. Det har kommit många nya barn och barnhemmets nya lokaler ser ut att vara i betydligt bättre skick än de som verksamheten förut befann sig i. Jag har även fått hjälp med att planera nästa resa till Ghana och kommit fram till att det kommer bli så sjukt mycket billigare än sist. Bara att se när den blir av, det finns så mycket jag vill göra så jag måste planera när jag ska göra vad i framtiden. Men blir det som jag vill så befinner jag mig i Ghana igen på obestämd tid någon gång nästa vår. Det hjälper ingen att jag ligger hemma och oroar mig för barnen i Ghana. Man måste göra verklighet av sina drömmar.
 
"Be the change you want to see in the world"
 
 
Josefine

20 Juli 2012

 
Här sitter jag, i Göteborg. Var tvungen att kolla upp spårvagnen för imorgon och tänkte även kolla lite bloggar snabbt, skulle kolla min gamla personliga blogg. Fick ett hugg i hjärtat när jag såg ett inlägg om Ghana. Gick snabbt in på denna blogg och började läsa. Man glömmer så snabbt, allt förändras! Mitt tankesätt förändrades direkt när jag läste och såg bilder Josefine och jag tagit under vår resa. Ord som vi skrivt i denna blogg får mig att tänka... Jag måste tillbaka till barnen. Vad gör de nu? Är alla kvar och mår bra? Har du vuxit? Den viktigaste frågan är om de är okej. Det gör mig i nuläget nervös, att det ska ha hänt de något.
Jag jobbar nu i hemtjänsten med trevliga äldre människor, vi brukar ofta sitta ner och prata om dessa barn, de förstår på ett annat sätt. Många av de jag berättar detta för, fäller en tår och kan verkligen tänka sig vad Josefine och jag har varit med om. Det är en annan värld. Nu när jag har uppdaterat mig själv kan jag åter berätta min historia med nya ord och få personer att förstå bättre.
 Jag saknar barnen så jag får ont i hjärtat. Inte alla som har så många barn som Josefine och jag♥
 
Ska även tillägga att det var cirka sju månader sen jag och Josefine gick på planet till Ghana, SJU månader sedan???? Tiden går för fort.
 
- en bekymrad Lisa

22 mars 2012









Saknar känslan av att veta att det är bara några dagar kvar. Jag mådde så dåligt samtidigt som jag var så exalterad!

Lisa

21 mars 2012


Josefines video när de flesta av barnen var inne i vårat rum för att finna Mangemus som bodde på vårat rum

Håller på med projektarbetet som inte alls är lätt att förklara. Man måste uppleva detta för att ens förstå. Att skriva det här är inte alls lika roligt som att vara där nere med barnen. Dessa pengar vi la ut på resan var värt varenda öre. Det var viktigt för mig själv och för dessa fina barn.



Lisa

7 mars 2012

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.


Ta en titt på det här och fortsätt sprida!!


6 mars 2012



Inget barn förtjänar ett liv i fattigdom och inget barn förtjänar ett liv utan kärlek. När vi var i Ghana försökte vi ge barnen på Mum's Care Children's Home all kärlek vi kunde och det kommer vi även att göra när vi kommer tillbaka till barnhemmet. Även om kärleken är det viktigaste så finns det så mycket mer som barnen behöver. De lever i en miljö som inte är anpassad för barn. Vissa sover i trasiga sängar tillsammans med möss, vissa sover på golvet. De sitter i bänkar som är gjorda för små barn och de har inte material till sin undervisning. De magra barnen får gå i timmar för att hämta EN hink var med vatten som de sedan får bära hem på huvudet i den stekande solen. Barnen städar huset med korta små kvastar som de gjort av pinnar och deras mat lagas på en glödande eld inomhus, vilket innebär en stor brandrisk. Den mat som serveras är grytor på det som finns. Man rör ihop det man har, och detta äter barnen hungrigt upp. Efter maten slåss de om vem som ska diska kastrullen eftersom den som diskar får äta upp det fastbrända. De här barnen letar efter ätbara saker i soporna. Dessa barn, även de minsta, leker med spikar, rakblad och eld. Detta är inget liv som barn ska behöva leva. Ingen tar hand om dem och det känns så fel att sitta här i Sverige och undra vad barnen gör nu. Undra om de mår bra, om de fått mat i magen idag. Undra om de blivit slagna. Vi vill förändra livet för barnen på Mum's Care Childrens Home och vi vet att vi inte kan förändra allt, men små framsteg gör mycket för människor i fattigdom. Därför har vi nu öppnat ett konto där vi samlar in bidrag, stora som små, till barnen i Ghana. Dessa pengar går direkt till barnhemmet när vi kommer dit. Vi kommer att investera i barnhemmet och göra allt för att det ska bli bättre och för att barnen ska få en bättre vardag. Vi kommer inte ge pengarna till föreståndarna för barnhemmet då vi vet att pengarna kan gå till fel saker/hamna i fel händer då. Vi kommer att köpa saker till barnen. Vad vi köper beror på hur stor vår budget blir till nästa resa. Men första och främst handlar det om näringsrik mat, madrasser och skolmaterial och annat som barnen är i behov av när vi kommer dit.

De pengar vi får in på kontot går självklart inte till vår resa, pengarna går endast till barnen på barnhemmet. Vår resa finansierar vi själva. Detta är pengar som förhoppningsvis ska hjälpa behövande barn. Även ett litet bidrag hjälper. Vi är tacksamma för allt och det vet vi att även barnen är. De behöver detta så mycket. Vi kan inte hjälpa en hel befolkning, men vi kan hjälpa en del av den.


Clearingnummer: 8480-6
Kontonummer: 923 007 237-4

Om ni skänker ett bidrag till barnen i Ghana så får ni gärna skriva namn när ni för över pengarna eller skicka en kommentar här på bloggen så vi kan tacka er!



22 februari 2012



Idag började vi lite på projektarbetet, det får än att tänka mycket mer på barnen. Vill tjäna ihop pengar och dra igen NU!!!!

Lisa


20 februari 2012

Min tanke var bara att slänga upp ett par bilder som jag inte visat. Jag saknar allt så mycket!


Så här såg mina fötter ut efter en halv dag med busungarna, tänk hur dem såg ut efter fem dagar haha.


Söta små getter som alltid stod vid plankorna när vi skulle gå upp till "hemliga stigen"


Så här såg det ut när vi skulle gå ner till stranden, alla barn kom ut på vägen för att få ta på oss (vita människor) haha.


Fyra uppspelta barn som vill gå ner till stranden och hoppa i vågorna! Ni ser havet vid berget.


Dem gick aldrig ut långt eftersom vågorna var så stora, de nöjde sig med att hoppa i vågorna på kanten.




Efter dem varit på stranden så bada dem i baljan och sköljde av sig sanden som fastnat.








Lisa


15 februari 2012


Underbara unge.Tyvärr så missar jag lite av början men det är Eva som ligger på min mage och sjunger: Eva and Josefine sitting in a tree, K I S S I N G !

Josefine

9 februari 2012



Imorgon är det en månad sedan vi kom hem från vårat hemliga paradis. En plats där matriella ting inte finns i barns hjärnor, där man fokuserar på att hjälpa varandra och klara av dagen. Det är en sådan fin plats alla borde ta sig tid att spara ihop en summa pengar och åka ner till Ghana. Man tror att det ska vara jätte farligt och att du kommer bli dödad direkt när du kommer ut från flygpatsen! Men så är det inte. Bara man håller koll på sina saker och anländer på dagen eftersom man ska ta sig till ett hotell eller så vidare. Om man kommer när det är mörkt så kan man bli rånad, kan lika gärna hända i Sverige.
Det känns som om det är flera månader sedan vi kom hem. Tiden i Sverige går så mycket saktare än i Ghana. Det är ungeför den tiden vi var i Ghana, vi var borta i 24(?) dagar. Det var den snabbaste månaden i mitt liv! Känns som om det är flera år tills vi kommer åka till Ghana igen. Måste verkligen få ihop pengar till resan nu, är desperat efter att få åka dit och krama om mina ungar ♥

Lisa

5 februari 2012



Helgen har varit väldigt lugn för min del. I fredags var jag, Josefine, Mattias och Tim på bio vi såg en gång i Phuket. Filmen var så roligt! I går sov Mattias och jag ett bra tag men var seg hela dagen. Klockan tre skjutsade vi Elina och Martina till Linköping. När vi hade åkt en bit så säger Elina:
-Vet du Mattias, för några dagar sedan åt jag såg jag kräktes.
-Men oj vad åt du då?
-Mat och massor av glass.
-Det är så sjukt, Elina äter så hon kräks och barnen där du var Lisa får inte ens mat med näring i.
Då rann det över, jag börja tjuta men ville inte visa det för Elina. Satt där och tjöt ett bra tag och kännde att det är dax för att starta den där fonden så vi kan göra ungarnas liv lite bättre ♥ Jag saknar dem så himla mycket.

Lisa

1 februari 2012



Vår text till platengymnasiets hemsida

Vi trodde att det skulle gå att förklara den här resan med ord innan vi åkte men nu har vi insett att det inte går. Vi har varit på vår livs resa och den har givit oss så oerhört mycket glädje och livserfarenhet. Vi har mött människor vi aldrig kommer att glömma och fått ta del utav en underbar kultur. Barnen på barnhemmet har visat oss att det går att ha livsglädje trots att livet inte alltid blir som man vill. De har upplevt tragiska händelser och trots det så ler de varje dag och visar en enorm glädje och kärlek. De tar tillvara på och stöttar varandra så gott det går. Den gemenskap som vi upplevde i Ghana är svår att finna i Sverige och vi önskar att även vi en dag kan ta efter deras sätt att vara på. Där handlar ingenting om pengar och materiella ting, det handlar om att överleva och ta hand om det man har. Man behandlar alla människor man möter som om de vore familjemedlemmar och trots att man lever i fattigdom så delar man med sig utav det lilla man har.
 
"Vi gav barnen kakor en kväll och nästan alla åt upp sina direkt. En utav de äldre barnen sparade på sin kaka och vi undrade varför. Hon svarade att hon gjorde så för att kunna dela kakan med sin lillasyster till frukost dagen därpå."
 
Vi ska starta en fond för att samla in pengar till barnhemmet. Vi har planerat att åka tillbaka till Ghana nästa höst/vinter och hoppas att vi då har samlat ihop pengar som vi kan lägga på barnhemmet. De är i behov av renovering i flera av rummen och de behöver nya sängar, kläder, mat och andra nödvändigheter. När vi åkte så blev vi sponsrade utav flera stora varumärken, bland annat Barnängen och Colgate och vi är väldigt tacksamma för det. Den tandkräm och duschkräm som vi hade med oss vart väl mottagen och barnen behövde verkligen det vi hade med oss. Även en del privatpersoner har hjälpt oss med sponsring i form utav kläder, leksaker och skolmaterial och detta är vi väldigt tacksamma för. Vi fick pengar i form av stipendium från Platengymnasiet och föreningen Odd Fellow i motala och vi är dem evigt tacksamma för detta. Utan er hjälp hade vi troligen inte kommit till Ghana och fått möjlighet att träffa dessa underbara barn.
 
Att åka som volontärer är det bästa och mest lärorika vi gjort och vi hoppas att vår resa inspirerat andra människor till att göra samma sak. I vår ska vi prata på mellanstadieskolor om resan och beskriva för barn som är i samma ålder som de på barnhemmet om hur annorlunda livet ser ut för dem i Ghana. Vi gjorde detta som ett projektarbete och målet är nu att kunna göra en utställning på skolan där vi visar bilder och film samt texter för att visa upp vår resa för andra elever på skolan. Vi hoppas att utställningen kommer bli positivt bemött och att folk får en uppfattning om det vi upplevt under våra veckor i Ghana.


31 januari 2012


La mina videor från systemkameran i lite proffsigare händer och hoppas att lilla larsson lägger upp en awesome video här under kvällen. Nu har vi bara de här sista dagarna av veckan kvar i skolan, sen går vi in i tre veckors ledighet. Alla andra går på praktik men vi fick räkna volontärarbetet i Ghana som vår praktik och därför får vi äntligen lite välbehövlig ledighet nu. Under denna ledighet hoppas jag att vi båda får jobba lite och att vi lyckas komma igång ordentligt med projektarbetet. Den bästa biten är fixad, bara den tråkiga delen kvar..

Josefine

30 januari 2012 (2)


Jag har tjatat väldigt länge om att jag ska tatuera mig. Har gått och väntat på att jag ska komma på en riktigt personlig text. Har alltid velat att den ska vara betydelsefull handla om min famlij på något sätt. En helg när vi var i Cape Coast slog det mig. Jag ska tatuera in Mum's Care. Namnet på vårat barnhem vilket symboliserar våra fina ungar och även något som står för min egen mamma, min "mum's care". Nu väntar jag bara på att jag ska ta mod till mig och besöka en tatuerare själv eller att någon vänlig själ ska ge mig en tattoo i födelsedagspresent. Tror att en sån här tatuering är omöjlig att ångra.
Josefine

30 Januari 2012






'



Vill börja med att säga till min vän Josefine, vilken fin video, jag skrattar absolut inte! Va glad jag blev av den, så himla vackra ungar vi har ♥ Jag saknar mina ungar så jag dör. Istället för att plugga sitter jag och kollar bilder på dem. Ni ska veta hur svårt det är att komma från ett barnhem och sedan åka tillbaka till Sverige och leva ett vanligt liv igen, man ska sätta igång att plugga direkt, man har krav att man ska se ut på ett visst sätt. I Ghana var alla så vänliga, och brydde inte alls om hur man såg ut, utan det var verkligen insidan som räknades.

Jag har ett ämne i skolan som heter Multimedia, där ska vi filma en dokumentär, vanlig kortfilm eller något liknande och bestämde mig för att filma i Ghana, som en dokumentär(det var väl ganska självklart att jag skule göra det haha)Så när den är klar kommer ni få se endel till av barnhemmet. Kanske kommer den bli klar i veckan, det är så mycket jobb! Men jag ska göra allt för att bli klar, det lovar jag. Måste filma ett par scener till bara.

Har även fått fråga om vilket objektiv jag använder och det är yashica lens ml 50mm 1:1.4. Men, det är manuellt och väldigt svårt att fota med. Man måste verkligen bli van innan det blir de perfekta bilderna. På barnhemmet var det speciellt svårt, då jag inte kan säga att de ska stå stilla medans jag fotar, utan var tvungen att få in rätt fokus på en tiodels sekund haha. Skulle inte rekomendera detta objektiv om man inte är tålmodig fotograf, det blir fina bilder men man blir galen när man lägger in de på datorn och ser att de är oskarpa. Finns lika bra objektiv som ställer in fokusen automatiskt, men jag gillar lite utmaning!

RSS 2.0